tisdag 17 november 2009

TODO tar aldrig slut...

Eric
Atlanten och Atlantic Rally for Crusiers (ARC) närmar sig med stormsteg. Nästan hela atlantseglingsbesättningen har nu anlänt till Grand Canaria och Las Palmas endast Gunnar saknas, men anländer snart. I mångas ögon kan båten anses vara klar, men i Anders ögon är båten aldrig klar vilket gör att en endless TO DO LIST finns ombord och antalet timmar kvar på listan är fler än antalet timmar som finns kvar innan vi ska starta atlantseglingen. Detta gör att båten förblir i toppskick och det är idag inget som inte fungerar, peppar,peppar.
Nu när vi är fler ombord och det är den första långa seglingen som står för stapeln har vi kommit överens om att antalet blogginlägg ska öka och tanken är att det ska komma ett inlägg med uppdateringar varje dag. Bloggen ligger redan från början alltså två dagar efter, vilket vi nu tänkte ta igen genom ett långt inlägg.
Enklast hade varit om vi kunde sätta oss med en flaska vin och ljuga ihop en historia för hela seglingen. Men med dagens teknik har vi möjlighet att även till havs att lämna dagliga rapporter för vad som händer, både ombord och runt omkring oss.

Oscar
Under dagen har båten myllrat som en myrstack. Gert har varit siliconepolack och silliconeat speglar och handfat med bravur. Anders har monterat nya spin locks på masten för nedhal och lift till spinnakerbommen och jockeypol. Eric monterar suggor till spinnakern och köper block. Oscar och Claes skapar meny och beställer vakuum-packat och fryst kött och planerar resten av inköpen för de 21 dagar som vi planerar matinköpen för. Skulle resan ta längre tid blir det soppa på spik och hårt bröd. Annette handlar vatten, letar pressure-cooke plockar undan och planerar vilka i besättningen som skall gå på de olika föreläsningarna, i diverse långfärdsseglingsämnen, som ARC håller för deltagarna.

Claes
Efter en långflygning från kall nord, till solmättat örike anländer Gert och Claes. Hamnen är mättad av segelbåtar, flaggor som smattrat i vinden. Flip-flops, 32 olika nationaliteter, alla båtar med aktern mot kaj, landgångar, skor att ha i land, flödande sol, 26 grader i luft och vatten. Vaggad sömn, i koj på babordssidan. Båten, vårt hem under 5 veckor, träningsläger i samlevnadskonst. Vacker pärla med alla bekvämligheter. Sitter nu i sittbrunnen, underbar sallad, gott rött vin, spännande diskussioner om atlanten, väder, svensk politik och allt som är väsentligt. Imorgon föreläsningar om rigg, väder och olycksprevention. Kanske också köpa ukulele, öva ”måste vägen till Curaco, gynga så”. Oscar mår rätt bra just nu, och Gert utrycker att det är ”maximalt”. Anders som är mer poetisk tycker att det är optimalt. Vi tänker på alla hemma, och önskar att ni alla kunde dela detta vårt öppna landskap.

Anders

När verkligheten hinner ikapp som Rickard S summerar, då står man inför Pärleporten. Nu har så många duktiga gastar kommit ombord att det är point of no return.
Vi måste hel enkelt lägga loss och dra på söndag.
Ett självgående gäng stuvar, fixar, bunkrar, mekar och förbereder med stor fermitet som grannbåtarna ser med respekt på.
1000 ting är fixade. Victory Too har aldrig varit i bättre skick och form.
När to do listan blir kortare, är man i ett bra läge. Eljest gäller dogmen, att en dag till sjöss, kräver en dag i hamn.
Det blir mer vila i väster. Nu har vi rustat för att segla undanvind. Och djävligt fort.
En snabb båt går stadigare i sjön. Oscar och Eric har polerat båten i botten .De hann även hjälpa en annan båt Moonraker att få sin skitiga prop. ren.
Två flaskor kall Cava blev belöningen. Kanske vore det bra att fylla dykartuben igen...
Vi känner att vi har luft under vingarna och snart i seglen.

The Victorytoo Crew