lördag 28 november 2009

EVOLUTIONEN FORTSKRIDER FORTARE ÄN TIDIGARE BEFARAT

Eric

Vi har länge och med alla trix i boken försökt att övervinna fiskarna i atlanten. Detta inte bara för nöjets skull att fånga fisk, utan även möjligheten till att servera sushi lunch eller ungstekt fisk till middag. Nu efter en längre period av forskning har vi kommit fram till slutsatsen i vår, Eric och Oscars senare framställda forskning. Det är nu statistiskt säkerställt, med en 95 % säkerhet att ALL och då menar jag ALL fisk i atlanten har tagit efter många stormar ett stormsteg i evolutionen och utvecklingen och utvecklat vingar. Sedan vi lämnat Grand Canaria har vi inte sett annat än FLYGFISKAR i olika storlekar. Vi hävdar nu att alla fiskar har köpt vingar för pengarna. Claes bidrog med ytterligare pengar till vingar med att kasta i några cent för lycka i en manöver vi utförde. För att ytterligare säkerställa vårt resultat ska vi skicka ut ett frågeformulär till resten av ARC båtarna. Resultatet från formulären kommer snare att redovisas.
Nu kommer det bli fisk!!
Tidigare kända metoder för att fånga flygfisk kommer nu att användas för vår mättnad. Utan varken lina eller krok kommer vi nu att fiska på nattetid. Med endast en lampa kommer vi lura flygfiskarna att hoppa upp på däck, där vi smidigt har placerat en stekpanna.
Nog om detta, för nu
Morgonen startade tidigt för min del där jag började med att baka bröd till frukosten. Förtäringen av brödet fick dock vänta, då vi började dagen med att hissa Parasailorn för att få lite extra fart i skutan. Väl gjort styrs skutan på kurs mot St lucia med god fart på 8-9 knop. Frukosten avnjöts med det precis lagom varma brödet, kaffe, te, juice, fruktsallad och allt vad som brukar erbjudas ute på atlanten men inte i min mera i vanliga studentfrukost. Efter en lång avnjuten frukost ser vi båten som ligger på vår styrbordssida få problem med sin spinnaker och våra spekulationer kring vad som hänt sätter igång Vi kommer ganska snart fram till att det är fallet som gått av och att konsekvenserna med detta är att spinnakern hamnar i vattnet och mycket noggrant arbete krävs för att få upp den hel. Självfallet diskuteras även vad det är för båt, allt från katamaran till ”en blå båt” tills det att ett finkänsligt öga från vår optiker Gunnar ombord att det är en oceanis 47 vilket det senare visade sig att det var.
Stora generatorn sattes igång och det blev tvätt-, watermaker-, air conditioner-, elvisp-, micro- tid ombord. Utan att generatorn utnyttjades till fullo och den laddade även batterierna ombord.
Att passera 800 NM sedan start och även byte av tidszon då vi passerade 25° W och ställde då klockan tillbaka en timma, till Oscar och Claes förtret då det var deras vakt som förlängdes med en timma för att inte vrida för mycket på våra rutiner, firades i skymningen med en cigarr på akterdäck där vi nästan alla satt och njöt av livet.

torsdag 26 november 2009

Serrano

Blogg den 25/11

Claes
Natten är magisk. De ljumma vindarna akterifrån driver båten fram i 9 knop.
Vi seglar fram i månstrimman. Några delfiner leker tafatt och Karlavagnen doppar nästan sin svans i havet. Solen börjat så stiga upp bakom oss med varma vindar från Sahara. Idag är det onsdag då vankas halvveckasfest. I kraftigt rullande fartyg steker Annette bacon och ägg till sju personer med nybakat bröd. Sällan har dagar börjat så bra. Då händer det… Blocket till lovartsgajen lossnar, alle man på däck. Oscar har förutseende hissat storsegel varför den kommer ner i sin strumpa utan skador. Vi finner att strumpan utsätts för stort slitage med små hål från block i toppen, dessa lagas av Oscar och Claes.
Vinden stabil varför vi seglar vidare med stor och spirad genua. Morgonarbetet är knappt avklarat innan 1:a lunchen är serverad. Vad sägs om sallad med egen stor hängande Serranoskinka. Vi har kommit in i våra rutiner och vakter, vilket innebär att ibland sovs det på de mest konstiga tider. Men det går an att sova på akterdäck medan kroppen sakta blir nyrostad. Vi finner ut att vi ligger bra till, och om vi inte leder så har vi i alla falla 200 båtar bakom oss. .
Efter lunchen sjungs det ett par stärkande sjömanssånger. Kvällen sänker sakta sig ner och vi vet inte riktigt i vilken tidszon vi befinner oss, varför vi bestämmer oss för att fundera över natten när vi skall ställa om klockor. Vi närmar oss sakta Karibiskt tempo. Kvällen avslutas med att Oscar spelar gitarr, och rekordsnabbt har lärt sig 7 ackord. Sjömansvisor ekar över Atlanten.

Oscar
Jag och Eric stack ju ut hakan lite inför avfärden och var beredda att axla hela matpucken med enbart infångad fisk. Hur har det då gått för oss? Jag vi har försökt och försökt men utan någon vidare lycka. Tråkningarna från Claes och Gert har haglat tätt. Ständiga frågor om hur det går med fisket. Vi har alltså nu i tre dagar släpat två drag bakom båten i nästan 300 sjömil (Dygnets alla ljusa timmar) utan ett enda litet hugg. Vi har spanat efter sjöfågel och hoppats att: finns det sjöfågel finns det små fiskar. Finns det små fiskar, finns det stora fiskar. Och det är dem vi ska ha! Samma hopp har tänts när någon siktat flygfisk. Fiskeolyckan består. Jag och Eric befarar att vi gjort rookie-misstaget och tagit ut segern i förskott. Dumt! Nästa som gäddfiske med Börje (morbror). Mycket snack och lite/ingen fisk.
Men nu till vändningen! Idag har det varit action på linorna. Det hela började med att vi käkat Serranoskinka från ben och det överflödiga fettet skulle slängas över bord. Vi hänger på lite sovel på våra krokar och mäskar med de större fettbitarna. Av sovel blir man kladdig och nere på dass, för att tvätta händerna, hör jag Claes skrik om NAPP! På kroken har vi fått vad jag tror är någon form av tonfisk. Kampen blev hård och jämn men besten gick segrande. Den lyckades kroka av sig själv i ett av sina hopp. Hela dramat finns filmatiserat på Gerts HD-kamera och man kan tydligt se hur min eufori byts mot djup besvikelse. (Den officiella historian är att jag släppte i väg den lilla fisken som den sanna djurvän jag är.)
Fisket låg naturligt lite på is på eftermiddagen efter denna besvikelse men vetskapen om att det finns fisk och att den gillar våra beten väcker hopp. Vi väljer att satsa stort och kasta ut en tredje rev, för att helgardera. Vi var ett tag inne på att Atlanten var utfiskad eller som det skulle stått på Aftonbladet: FISK CHOCKEN! Alt ALL FISKEN SLUT.
När solen precis gått ner vevar Eric in de tre revarna och finner inte så lite snopet att alla tre dragen är borta. Tafsarna ser ut som avslagna gitarrsträngar, och ska jag få låta meddela att det är grov utrustning. Vi påminns av att vi inte är i någon insjö och fiskar, utan här ute finns monster.
Imorgon skall vi vinna fajten! Peppar, peppar.

Ur kokbok på Atlanten



Rapport från FC

Den 24 november 19.30, + 24 grader och 24,6 i vattnet.
Det går fortare till Västindien än till julafton.
Hittills har vi utan att tumma på säkerheten, gjort nästan 200 sjömil/dygn.
§1, Happy ship, känns bra.
Härliga frukostar + 2 lagade mål mat samt Allemans kaffe på däck, däremellan driver Victory Too framåt med engagemang och gott sjömanskap där varje 10 dels knop räknas som helig.Nu är det mörkt och med spinnakern gör vi 8 – 9,5 knop. 300 m2 segel får båten att gå stabilt.Standarden ombord märks på energi och vattenförbrukningen.
Så länge något av elverken driver watermakern, som gör 110 liter i timmen, så tar vi vara på ALLA möjligheter till trevnad. En varmdusch är given.
Bob MARLEY svarade för underhållningen i sittbrunnen på eftermiddagen.
Fisket är det enda som inte haft framgång, trots två stora drag ute.
Vi har mat och matsedel för 21 dygn + nödproviant.
Hur länge vi seglar för att komma till St Lucia, har vi slagit vad om i sluten votering . Den som lever får se.
Allt väl ombord, där stjärnhimlen diskuteras i sittbrunnen.
Vänliga hälsningar till ALLA Er följeslagare!

FC Anders

tisdag 24 november 2009

Följ tävlingen!

Godkväll!

Vill ni möjligen se hur det går för Victory too över Atlanten?

Följ tävlingen här : http://www.worldcruising.com/arc/viewer.aspx

Trevlig kväll!

Pics








Gällande kommentarer

Hej alla bloggläsare!

Besättningen på Victory kollar inte kommentarer på bloggen pga av begränsad bandbredd. Ni får gärna skicka kommentarer till victorytoo@kindgren.se

OBS! skicka inga bilder eller formaterade mail. Victory har bara en enkel web-läsare.

Mvh

Bloggansvarig Anna

Havet är stort

Blogg Victory Too 23/11

Claes


Natten var mörk som Sudans avbytarbänk, Victory forsar,slingrar, kränger sig
fram i modiga 8 knop. Vågorna innehåller både gammal sjö och början till
passd. Frivakter har försökt törna in, the dream-team Gert och Eric har vakt.
Klockan passerar just 05.00, då händer det…….

Ett stort brak, segelfladder, motorn startas. Urhalet på storseglet har
släppt, seglet fladdra okontrollerat mot mast och vantspridare. Flyväst,
selar och sedan tre man på däck. problemet löses smidigt, vi har bara på
motorn i 15 min, inget skadat segel tack och lov. Färden återtas, se där det
mest dramatiska hittills.

Några delfiner med klart sociala talanger, följer vår båt i 20 minuter.
Morgonen gryr, lite kall men värms upp av vår sol, frukost intas vakt om
vakt. Vi skickar in vår position till ARC som också har koll på oss via den
lilla gula transpondern. Vi har gjort en mycket bra distans mellan kl 13.00
och 06.00 ,138 nm, vilket innebär att vi ligger bra till i startfältet.
Eftersom nattsömnen blev minimal förlöper dagen utan några stora projekt som
bakning etc. Oscar och Eric fiskar eller har på något sätt ute några
metrevar. Fiskarna här förstår inte vad de menar, således fetaostsallad till
lunch och en underbar fläskkotlett av Anette till middag. Vinden stadig
liksom kursen, c:a 230 grader . Vi strävar således sydväst, för att fånga
den riktigt goda passadvinden.

Några små embryon till sjömanssånger sjungs av Claes och Gert , som en
förövning till morgondagens gitarr och musikfrågelek. Vi har sett tre båtar
på avstånd idag ( havet är stort!!). Vi pratade med en engelsman som skulle
fira någon happy hour. Så tråkigt för dem att bara ha en!. Vi lovade att ha
ölen kaLL när de kommer till Luciaön.

Grönsakerna mognar när man seglar på värmen. Kan vara bra att veta att
sallad och purjolök, snabbt blir presenila. Gröna tomater blir nu sakta röda
och är himmelsgoda.

När jag nu kl 20.30 avslutar min del av bloggen så är Gunnar och Anette till
rors, och de andra har törnat in. Jag tänkte aldrig på att halva seglingen
sker i mörker , så är det ju inte under ljusa sommarnätter i Sverige.
Nu forsar vågorna in snett bakifrån med en våghöjd på c:a 3m så nu gäller
det ta spjärn med fötter och rygg i sjökojen.
God natt små vågor som kluckar…….

måndag 23 november 2009

Bilder från starten i Las Palmas






Katamaranjävel - 22/11 någonstans på Atlanten

Eric

Klockan är tio över åtta, jag och Gert har precis gått av vår första vakt,
och starten för 2010 års ARC gick för sju timmar och tio minuter sedan.
Trippmätaren visar redan 64 sjömil vilket är en god start på en lång resa.
Tidigt i morse var vi alla igång för att se till att båten var redo för att
lämna kaj. Stämningen i hamnen var fantastisk och en trumpetorkester
spatserade på bryggorna med båttutorna som tjuter i bakgrunden. Tamparna i
bryggan lossade vi redan kl 11.00 för att vara ute i god tid för att slippa
trängas med de 220 andra båtarna som skulle ut ur samma hamninlopp som vi.
På vardera sida av piren var det fullt med människor som vinkade och
förmedlade sina lyckoönskningar. Många svenskar var på plats och tjöt ”HEJA
SVERIGE”.
Starten, som är trotts den långa seglingen är ytterst viktig, både för moral
hos besättningen samt själkänslan hos skepparen, gick förhållandevis
smärtfritt förbi. Endast en ”KATAMARANJÄVEL” som tyckte att en
styrbordsstart med motor igång var lämplig, till det hela var det nämligen
så att en styrbordstart i detta fall innebar ett ”KATAMARANJÄVELN” lämpligt
nog hade riktning åt motsatt håll genom hela startfältet. Nationaliteten
på ”KATAMARANJÄVELN” var Costa Ricansk och på Latinamerikanskt maner, skrek
de högt angående rätt om väg. Nog om dessa nu, kan hända att min vrede
återkommer lite senare. Vi startade med den nya Parasailorn, som är en
spinnaker med ett hål i, en fallskärmsliknande vinge och lite grejer i för
att stå bättre. Lite dåligt med vind i början, men efter att ha nått fri
vind, så satt den fin fint, som en smäck eller ni vet vad i ni vet vem.
Väl startade, valde vi att gå en sydligkurs och följde Grand Canarias kust
på lagom avstånd. Resterande båtar valde att gå längre från land och mer
öster ut i hopp om mer vind(tror vi). Vår mer sydliga kurs bedömer vi i
nuläget ha varit den fördelaktiga och det är inte många båtar i cruising
klassen, som är närmre St Lucia än oss.
Till middag lagade Claes en fantastisk kycklingfilé inlindad i bacon med
ris. Detta avnjöts tillsammans med en av dagens två tillåtna öl. Kaffet på
det och man mår ganska gött.Efter middag ökade vinden och vi valde att ta ner Parasailorn och har nu spirat ut genuan med spirbommen fast med dubbla nedhal så den inte ska röra på sig. Nästa vakt jag ska gå på är klockan fyra på morgonen (Nu skriker de DELFIN däruppe, första av många) och jag förväntar mig en fantastisk soluppgång som jag kanske beskriver i morgon.
Jo jag glömde en sak KATAMARANJÄVELN, fy fan….

Annette


Vår segling mot St Lucia har börjat. Känns tryggt och trevligt med den
otroligt duktiga besättning vi har. Morgonen började tidigt med en som vanligt god frukost. Sedan sjöstuvades det mesta febrilt. Skinkan hittades och hängdes upp längst fram i båten. Skor som använt i land tvättades noggrant av för att kunna tas ombord. Vi vill inte ha kackelackor på båten.
Vår tidigare amerikanska båtgranne kom och önskade oss lycka till på över
seglingen. Vi tog ett glatt farväl av våra goa norska vänner på Go Beyond.
Starten gick 13.00. Att se 200 båtar starta var stort. Nästan alla hade
spinnaker eller parasailor. God middag har serverat av Claes och Oscar. Mörkret har lagt sig och vi har nu tagit ner Parasailet. Vinden ökade upp mot 18 ms.
Seglar nu med spirad stor och spirad genua. Nu går jag och vilar för jag skall ha vakten 00.00 – 04.00 tillsammans med Gunnar.

Gert

Vill bara ödmjukt berätta att jag och min vaktkompis Eric hade förmånen att
sätta nytt fartygsbästa på eftermiddagen med den nya Parasailorn, Eric med
12,5 knop och jag med 15,7 knop. Det var häftigt!
På vår vakt kl 05.15 släppte uthalet på storen som började fladdra i vinden
Eric. Oscar och Gunnar for upp på däck och lyckades skära i uthalet igen.
Allt gick på mindre än 15 min under vilken tid vi körde motorn och får
straff för det. Det var det värt att rädda storseglet. Dock hade vi ett
dödsfall i samband med detta: en pytteliten bläckfisk hade inte klarat
stressen utan låg död på däck. Eric gav den en anständig sjöbegravning.
Klockan 07.30 blev det ordentligt ljust igen och vi njöt av en ny dag med
rejält med vind på12-15 m/s och vågor på 3+ meter. Atlanten är häftig!

söndag 22 november 2009

Avfärd

Blogg Victory Too 21/11

Claes

Morgonen gryr. Besättningen full ( av förväntan) och talig., Några snarkar. Nu är det finaldagen innan segling. Ett visst nervöst lugn infinner sig. Vad skall vi göra idag ? Har allt handlats? Har all rigg kontrollerats,?
Säkerhetsbriefing på morgonen där genomföringar, brandsläckare, livflottar mm gås igenom. Även här är vi välförsedda. Anette har dessutom inköpt en tryckkokare för att minimera risk för brännskador.

Anders och Gunnar på Captains meeting, med genomgång vad som gäller för starten imorgon Bl a skall alla utrustas med fendert längst fram över ankaret, skulle vi kollidera !!! Det är bara att gilla läget. Vi kommer att starta kl 13.00 imorgon strax efter racingklassen som startar 12.40.
Oscar inspekterar botten en sista gång med dykaggregat och Gerts nyinköpta undervattensvideo. Vi kan konstatera att endast en dykare bör bada i detta vatten. Filmen kommer att göra succé under långa vinterkvällar i Sverige. Dock är Victorys botten sträv ( inte len) som den skall vara. Vi far runt i hamnen tittar på andra båtar. Vi är fartblinda vad avser storlek. Det som hemma skulle vara gigantiska båtar är här ”middle size”.
Gert promenerar i stan fra i de besuttnas kvarter, där han blir inbjuden av en glad Senorita , men stoiskt går vidare med rakt huvud för att hitta cigarrer, och solglasögon.(Så kan det vara när man är +50 år) . Han kommer hem lycklig.
Annette och Anders har köpt överraskningar inklusive en stor Serranoskinka som har stuvats och just nu vet ingen var… Men det kommer att visa sig och kanske också lukta. Det sista stuvas, frysen, kylskåpet, kölsvinet är alla fulla liksom besättningen av förväntan. Värmen stiger, till 25 grader. Nu pratas det segling och buden ligger mellan 14-17 dagar. Väderrapporten indikerar bra starka vindar och högtryck den första veckan. Bakformar är stuvade bland Anettes kläder, frukten är vänd på och imorgon skall Eric vända på äggen(googla på Wikipedia om ni inte förstår varför).

Kvällen avslutas med middag på Pier 19 . Capprihinia, för och varmätt, gott rött vin. Ett sista glas innan Västindien. Så tackar vi varandra, önskar våra grannbåtar god vind och tur samt törnar in för sista natten i hamn.
Nu börjas det !!!

Skulle man önska följa oss under seglingen kan man göra detta på www.worldcruising.com/arc , vi har lite långsamt internet så vi har inte full koll var på sidan vi finns men det är på den sidan. Den som hittar oss skriver förslagsvis en kommentar på hur och var.

lördag 21 november 2009

Ukulele

Blogg 19/11

Gert

En dag kan lätt försvinna i ett virrvarr av små och stora händelser. Vi skulle bara köpa lite förnödenheter och packa i dem i båten. Uppdelade i tre grupper attackerade vi Las Palmas. Jag och Eric var avdelade i IKEA-kommandot. Vi inledde försiktigt med att besöka fyra av Las Palmas fem musikaffärer. Vi kunde snart konstatera att ön är fullständigt underutvecklad. Ingen stans fanns det en ukulele att finna. Vår tröst fick istället bli en ¾ stor gitarr till vilken vi köpte det fulaste fodral som sannolikt tillverkats. Gitarren var väldigt nedstämd när vi träffade den, men vi har nu muntrat upp den. När jag skriver detta klockan 24 har just Oscar spelat ”jag hade en gång en båt” med sång av Anders, Claes och Annette. Man undrar vart detta skall ta vägen. Förmodligen kommer vi att ha tränat in ett antal kommande hits på vägen över.
IKEA i Las Palmas är en chock för en svensk. Man tror att man är tillbaka på hemmaplan när man går runt bland KLIPPAN, BILLY, PEPPARKAKOR, SVENSK VODKA och KAVIAR. Vi köpte kuddar, garderobsinredningar, packlådor och julskinka till fam. Lagerbergs julfirande. Med lite julgranspynt i näven går man ut i 25 graders värme och undrar vem som ställt om almanackan. Klagar gör vi dock inte!
Efter ett idogt navigerande i Las Palmas kom vi slutligen till hamnen och dumpade dagens fångst. Eric och jag tyckte nog vi varit duktiga och handlat mycket. Vi fick dock snart möta våra övermän när vi åkte iväg för att lasta in vad Claes och Oscar lyckats handla på sig under en halv dag i varuhuset.
Efter en bättre middag infanns sig friden efter ännu en dag närmare det stora äventyret. Ikväll var det mycket snack om rating och vilka båtar vi måsta/borde/ska segla fortare än. Det känns tydligt att det inte ”bara” är en översegling. Tävlingsmomentet gör det hela än mer spännande.
Jag kan bara konstatera att jag är väldigt lyckligt lottad att få vara här just nu. Lika mycket som jag njuter av stunden ser jag fram emot nästa dag!

Claes

Dagen började med ett visst uppvaknande, dusch frukost och sen…
Oscar och Claes till stormarknad för bunkring. Efter 4,5 timmar, 10 kundvagnar, vatten 500 l, dricka 10 flak, bake-off bröd, för 21 dagar x 7 personer x 3 tillfällen per dygn, otaliga konserver, 20 kg kaffe, marmelad, kex bläckfiskkonserver, samt ett 60 tal andra ingredienser som behövs för 21 dagar à 3 måltider som fortfarande 7 personer skall inmundiga. Vi kan alla hyllor och gångar i denna affär, vi vet att alla varor vi ser i Sverige finns här men med en förskjutning i namnet. T.ex. köpte vi av misstag dekaffinierat kaffe, vilket inte är det bästa under trötta nätter på Atlanten. Vid båten skall alla kackerlackor utrotas, vilket sker med avprutningar av Gert samt dito avtorkningar, allas konserver mister sina etiketter, avspolas samt märks med t.ex. Gerts kalmaritiska kåv…=korv
Därefter sker stuvningen under ledning av stuvbiten Oscar. Båtens utrymmen är outgrundliga och enorma, varför allt nu är sjöstuvat. Besättningen så trött vacklar in på Pier 19 bra restaurant där mat ätes, vin drickes vilket får Gert i högform inbeställa kubansk cigarr och mörk rom. Vi gapar, beundrar, och passivröker. Imorgon skall alla färskvaror och frysvaror inhandlas. Denna båt är den mest vällastade båt som gives i denna regatta. Vad gäller besättning, mat, dryck och segel. Nu börjas det.-…-

Anders

Sol, lätt dagg, gummibåten över till Don Pedro som reserverat 8 frallor till oss klockan 08.00. Sedan är det full swing på besättningen. Att handla specerier för € 1000 i 10 kundvagnar kräver sin planering för att dels köpa det vi behöver och att inte handla med hjärtat och köpa fel. Ca 500kg mat för 160 mandagar kräver också sin planering och stuvning ombord.
Vi blandar denna upplevelse och otium med tryggheten att fått frusen julskinka från IKEA med att vi endast har 25 båtar framför oss i handikapp. Det betyder att har vi i cruising klassen fler än 25 båtar före oss i mål, så har dessa seglat ”fortare”. Jämför Hcp…
På fredag kommer fruset kött och frukt/grönsaker. Det är inte bara att handla efter köplusten. Frys och kyl måste räcka, 125l frys och 160l kyl räcker inte utan att ge avkall på normala kommunal varor. Claes och Oscar har fixat 3 veckors meny för att optimera menyerna under strikta förhållanden. Vi äter inte frystorkat och får både öl, mjölk, juice, te, kaffe och mycket vatten (3 liter per dag)
Nu har vi ätit och Oscar får, sittandes på durken, proffsiga lektioner att spela gitarr, ett instrument inköpt i rutigt fodral. Annette provkör datorn för att testa nerladdning av Routing program för överfarten som vi abonnerar på från en metrolog i Norge. Vi får löpande info om bästa kurs, väderprognos och båtens kapacitet. Det känns nästa som Volvo Ocean… Shore Crew! Inte illa.
Allt är under kontroll. Det är få fartygschefer som kan mäta sin besättning med min.

onsdag 18 november 2009

Förnödenheter är A & O

Blogg 18/3 Victory Too Las Palmas

Claes
Natten orolig, kraftigt regn, rykten gick hemma i Sverige om någon form av Hurricane. Vi märke inte mycket, mer än lite dropp ner i bingen. Morgonen klar, fylld av dagg och förhoppningar. Frukost med nybakade bröd från Texaco-macken, kiwi, apelsin, yoghurt mm. Därefter började arbetet inför seglatsen. Uppskruvande av nätkorgar för frukt, inventering av tomma stuvutrymmen, Vår båt har nu mätts på längden , tvären och höjden av undertecknad, och det står klart att båten kommer att rymma all proviant vi behöver till Los Americas. Men det är inte lite, - Te x behövs minst 2,5 l dryck /person, 4 måltider x 7 personer x 20-25 dygn.
Hur mycket vitlök? Vilken olivolja? Varför har vi 400 påsar Earl Grey ombord? Hur stuvar vi torrvaror och oljefilter tillsammans? Hur många rullar toalettpapper behövs? Frågor som vi inte behöver ställa hemma.
Så blev det lunch och därefter för Anette och Claes genomgång av emergency care- Mycket välbekant men trevligt presenterat där helt riktigt magen som kroppens själ fick sin rättmätiga plats. I detta fall åskådliggjort av en lång veckad slang med en brandgul ballong i toppen- magen och en röd i änden-ändan. Constipation, tid på toaletten, dehydrering och småsår, se där vad vi har att vänta oss.
Därefter provsegling med den nya spinnakern- -para sail. En underbar röd-vit ballong steg mot skyn där vi guidade av Oscar och Eric löste alla problem. Båten sköt fart, gled som en globalkniv genom nymörad oxfilé. In i hamn, middag ombord, hotch-potch vilket är rester från en frys som snart skall fyllas av sovel.
Gert sitter och jobbar med datorn som ibland är den, ibland han men ofta den djäveln-. Den laddar ner allt utan att fråga oss, vilket som Gert säger: Ge fan i att ladda ner allt !. Vi vet inte vad datorn kommer att svara, men segling idag skiljer sig en del från Columbus överfart med kompass och död räkning.
Stämningen är god, kantigheter slipas av, roller utmejslas, vänskapen fördjupas. Nu väntar vi på vår sista besättningsmedlem, Gunnar som anländer på fredag.

tisdag 17 november 2009

Regnigt värre

Blogg 17/11

Dagen började tidigt då det regnade i ansiktet på mig, vädringsluckan var öppen, himlen likaså. Regnet avtog, men lagom till dukad frukost satte det fart igen och inte ens biminitoppen kunde stoppa regnet och vi fick snällt avnjuta frukost inombords. I båtshoppen hörde Oscar att det inte regnat så här häftigt på tolv år. En numera olycklig båtägare hade sin båt förtöjd för nära en dagvattenbrunn. Under regnet sprutat brunnen vattnet ett par meter ut från kajen och fyllde hans 5 meters plastbåt, så pass att den sjönk. I övrigt har jag och Oscar förberett nätpåsar att stuva frukt i och även varit borta i fiskebutiken och skaffat tillräckligt med drag för att fånga både Willy, Williy II, Moby Dick och Hajen i Deap Blue Sea (Den som nästa äter upp Stellan). Mums fillibabba… Vi funderar på att avboka gårdagens köttinköp och satsa helt på att vi é änna riktiga goa storfiskare. Vi ser inga problem i att bära hela matförsörjningen på våra bleka (snart bruna) axlar.
Eftermiddagen bjöd på två seminarier där vi alla deltog. Den första av föreläsningarna inkluderade både hur man förebygger olyckor och hur man efterbygger båten vid olycka. ”Lyckligtvis” deltog vi även på den andra föreläsningen där vi lärde oss segla medvind (både spinnaker, gennaker och dubbla försegel) vilket vi förhoppningsvis kommer göra hela vägen ti St Lucia. Anders sov, ägnade sig åt sin choklad i fickan samt nyvunna broschyrer från entrén. Vad vi lärde oss var dock att en atlantsegling i tid kan jämföras med 50-100 vanliga seglingsdagar och att saker då slits fortare än vad det i vanliga fall gör, eller på samma seglad tid beroende på hur man ser på det.
Sakta men säkert blir båten färdigare och färdigare inför avresan som närmar sig. Ska bli skönt att lägga loss och stäva västerut.
EL & OL
Ps. Johan Stjernberg: Ankie Bagger och ”Where were you last night” rullar på stereon för att komma i rätt atlantstämning.

Claes, Annette o Gert
Morgonen började med underbar dusch. Tänk er att gå in i en duschkabin slösa på vatten, ha en pump som suger ut allt – i vår båt- lycka är inte lätt att definiera.
Frukostar intas med youghurt, knäckebröd, juice och frukt samt linfrö för magen.
Anders och Anette blev tack vare Ebba Curmans rättrådiga snabba införskaffande av de två sista doserna vaccin i Linköping vaccinerade i vä armen. De överstod detta väl, med bara sedvanlig ömhet vid sedvanliga morgonkramar. Stort tack familjen Curman-Perers.
Gert har köpt skor, vita snabba töntskor med luft i sig. Gerts ben är så vita att de ser ut som elfenben, men han är trygg i sin manlighet trots hudfärgade strumpor. Claes har köpt bruna skor och handskar efter föredrag om brända händer och skot. Anette har köpt en creme-färgad kort kjol att ha vid inseglingen till S:t Lucia . Annars har dagen varit delvis kontemplativ med funderingar kring livet, Atilanten och down-wind sailing, dvs med vinden. En sk para-sail tycks vara ett måste, vilket Vicory Too har insett. Vi inser efter föredragen, Atilantens storhet, långsträckthet och potentiella faror –upplevelser som väntar. Vår resa kommer att ställa stora krav på balansorganen, syn, känselkroppar, muskler leder och skelett. Ett ständigt slingrande mot Väst-Indien väntar oss. ARC-organisationen är imponerande, med många orehört rutinerade seglare, entusiastiska organisatörer, samt kunniga instruktörer. Kvällen inleds med ett magnifikt åskväder till havs . Nu förbereds kvällsmat med lax, sallad och lite sovel. Country i högtalarna, hade Hasse Öhman hört detta hade han gråtit- så vacker är det !!!! Gert och Claes har också i detalj redogjort för Anette avseende höstens fester där vi speciellt diskuterade Peter Nordensborgs fest, vilka som var där, vad de sa, och i så fall varför. Anette kände som om hon hade varit med.

TODO tar aldrig slut...

Eric
Atlanten och Atlantic Rally for Crusiers (ARC) närmar sig med stormsteg. Nästan hela atlantseglingsbesättningen har nu anlänt till Grand Canaria och Las Palmas endast Gunnar saknas, men anländer snart. I mångas ögon kan båten anses vara klar, men i Anders ögon är båten aldrig klar vilket gör att en endless TO DO LIST finns ombord och antalet timmar kvar på listan är fler än antalet timmar som finns kvar innan vi ska starta atlantseglingen. Detta gör att båten förblir i toppskick och det är idag inget som inte fungerar, peppar,peppar.
Nu när vi är fler ombord och det är den första långa seglingen som står för stapeln har vi kommit överens om att antalet blogginlägg ska öka och tanken är att det ska komma ett inlägg med uppdateringar varje dag. Bloggen ligger redan från början alltså två dagar efter, vilket vi nu tänkte ta igen genom ett långt inlägg.
Enklast hade varit om vi kunde sätta oss med en flaska vin och ljuga ihop en historia för hela seglingen. Men med dagens teknik har vi möjlighet att även till havs att lämna dagliga rapporter för vad som händer, både ombord och runt omkring oss.

Oscar
Under dagen har båten myllrat som en myrstack. Gert har varit siliconepolack och silliconeat speglar och handfat med bravur. Anders har monterat nya spin locks på masten för nedhal och lift till spinnakerbommen och jockeypol. Eric monterar suggor till spinnakern och köper block. Oscar och Claes skapar meny och beställer vakuum-packat och fryst kött och planerar resten av inköpen för de 21 dagar som vi planerar matinköpen för. Skulle resan ta längre tid blir det soppa på spik och hårt bröd. Annette handlar vatten, letar pressure-cooke plockar undan och planerar vilka i besättningen som skall gå på de olika föreläsningarna, i diverse långfärdsseglingsämnen, som ARC håller för deltagarna.

Claes
Efter en långflygning från kall nord, till solmättat örike anländer Gert och Claes. Hamnen är mättad av segelbåtar, flaggor som smattrat i vinden. Flip-flops, 32 olika nationaliteter, alla båtar med aktern mot kaj, landgångar, skor att ha i land, flödande sol, 26 grader i luft och vatten. Vaggad sömn, i koj på babordssidan. Båten, vårt hem under 5 veckor, träningsläger i samlevnadskonst. Vacker pärla med alla bekvämligheter. Sitter nu i sittbrunnen, underbar sallad, gott rött vin, spännande diskussioner om atlanten, väder, svensk politik och allt som är väsentligt. Imorgon föreläsningar om rigg, väder och olycksprevention. Kanske också köpa ukulele, öva ”måste vägen till Curaco, gynga så”. Oscar mår rätt bra just nu, och Gert utrycker att det är ”maximalt”. Anders som är mer poetisk tycker att det är optimalt. Vi tänker på alla hemma, och önskar att ni alla kunde dela detta vårt öppna landskap.

Anders

När verkligheten hinner ikapp som Rickard S summerar, då står man inför Pärleporten. Nu har så många duktiga gastar kommit ombord att det är point of no return.
Vi måste hel enkelt lägga loss och dra på söndag.
Ett självgående gäng stuvar, fixar, bunkrar, mekar och förbereder med stor fermitet som grannbåtarna ser med respekt på.
1000 ting är fixade. Victory Too har aldrig varit i bättre skick och form.
När to do listan blir kortare, är man i ett bra läge. Eljest gäller dogmen, att en dag till sjöss, kräver en dag i hamn.
Det blir mer vila i väster. Nu har vi rustat för att segla undanvind. Och djävligt fort.
En snabb båt går stadigare i sjön. Oscar och Eric har polerat båten i botten .De hann även hjälpa en annan båt Moonraker att få sin skitiga prop. ren.
Två flaskor kall Cava blev belöningen. Kanske vore det bra att fylla dykartuben igen...
Vi känner att vi har luft under vingarna och snart i seglen.

The Victorytoo Crew

måndag 9 november 2009

Per har något han vill berätta

Efter en dryg vecka med 450 NM, 5 st öar, 3 st laydays och massor av intryck, vill jag gärna dela några med dig.

Att ge sig ut på den väldiga och djupa Atlanten i 16 m/s från det mysiga, varma och nyss välkomnande Madeira, mot några okända vulkanöar ca 300 NM längre söderut skapar många känslor. För A & A är det nästintill vardagsmat och jag tror inte att de inser hur mycket sjöben, sjövana, samspel och kompetens som de har byggt upp under de många tidigare milen.

Visst tar det ett litet tag att komma ikapp.

Även om knappsegling av en enormt stor båt är enkelt (även enligt Mårtenssons), men attans så svårt om man inte vet vad och hur man ska göra.

Även om man får egen dubbelhytt med dusch och AC, samt kanon god mat direkt ur frysen eller från det färska exotiska fruktlagret, så är båten liten på det stora havet och inget står still, även om man stannar.

Även om man nästan kan se allt och alla på GPS:en, AIS:en och Radarn, men visst dyker det upp okända konturer och ljus i månskenet i den stjärnklara natten, och i gryningen kommer stora stim med delfiner som nästan hoppar ombord, och rätt som det är kommer Moby Dicks karaktäristiska stjärtfena upp rakt framför fören, så visst måste man fortfarande vara vaken och ha en viss beredskap för att både el och hydraulik skulle kunna slås ut.

Alla har väl hört Anders idiom om att ”hon” ska vara i ”mint condition” (övers: If something is in mint condition, it is in perfect condition). En ambition som fortfarande är en verklighet efter flera tusen miles, men det går inte av sig själv, utan kräver mycket kunskap, tid och resurser, något som jag också befarade, därför kommer jag även i fortsättningen att blunda när jag kommer ombord på vår egen båt. Trots det känner man en viss delad glädje när Victory Too får postiv uppmärksamhet av kännare i hamnarna, både för vad Farr står för och när de undrar om hon är från i år.

Att segla i konstant fart mellan 8-10 knop och segla ifrån sjöarna oavsett om det båser över 13 m/s eller strax under 6 m/s trodde jag var förbehållit jollar och Volvo Ocean Race, men det var vår vardagsmat! Kanske hade de tre grå och den stora 240 kvm kondomen en viss inverkan?

Att mångfalden skulle vara så stor på och mellan öarna visste jag inte, utan i min enfald trodde jag att Kanaris var ett enda stort turistparadis med grisfester på olika öar. Det finns det också, men både klimat, natur och kultur visar på stora skillnader. Hit ska vi komma tillbaka, och gärna båt- och öluffa en längre period eller många gånger – Grekland har fått en konkurrent!

Det är förvånansvärt många i olika åldrar som är ute och seglar långt och länge. Mångfalden bland alla seglare som vi mötte var stor. Tror inte att vi träffade två ”tvillingar” som hade samma bakgrund, mål och motiv utan alla hade sina högst personliga skäl, båtar och olika resurser.

Viktigast före erfarenhet och resurser verkar vara viljan och lusten. Gemensamt för de flesta är att man gärna delar med sig till andra av sina kunskaper, erfarenheter och kamratskap.

Detsamma präglade stämningen ombord på Victory Too. Att man mår bra av att vara ombord skvallrar den uteblivna skörbjuggen, viktökning och en vacker brun platina över de synliga hudpartierna om.

Att Annette har blivit vår Bettan och Anders min lillebror är en annan historia under paragraf 18.

// Per

fredag 6 november 2009

Goda vänner




Bara den som varit ute och seglat och särskilt en bit från Sverige, kan föreställa sig att allting tar längre tid. Det finns dessutom mycket nytt att både uppleva och anpassa sig till.


Bara att få våra väntade försändelser, vilka redan var på plats i Las Palmas var ett pussel. Tur att mobiltelefon är uppfunnen för att inte tala om kontanter. Ta betalt kan dom.


Ett särskilt tack till Magnus på Blue Peter i Henån som fixade hit vår varmvattenberedare och Fanny på Lund Sails som ordnade med vår nya Spinnaker Parasailor. Att få grejor som passar PERFEKT, när man jobbat mer än en dag, för att få bort den gamla under watermakern, det är lycka. Att alla nödvändiga kopplingar packats med gör jobbet nice.


Med allt på plats igen inkl. Watermakern så strulade den, men med stort engagemang från Ronny på Mastervolt gick problemen att lösa, en hängd magnetventil och en ärgad salinity probe ,salttestare fick oss att återigen uppskatta servicen från våra vänner i land. Vem hittar en ”hängd” magnet ventil på telefon, jo Ronny! Nu gör vi över 100 liter bra vatten per timme och kör var dag så att allt blir varmkört till den stora sträckan på 2500 miles. Tanken är att vi skall kunna duscha och köra en tvättmaskin när vi seglar över Atlanten.


Pers vecka ombord var både så trevlig och gick så fort att vi inte hann skriva en blogg. Läs därför Pers egen. Tack för den. Vi seglade 450 M tillsammans.Även det gick fort med dygnsdistans på mer än 200 M.


Efter en vecka med reparationer och underhåll i Las Palmas kom vår Köks Mästare Anders Olsson på besök.


I rätta vindar var vi ute och fixade vår genaker, men framförallt testat vår Nya Spinnaker. Parasailorn verkade leva upp till allt vad broschyren lovar. Kolla bild och parasailor.com.

238 m2 segel med drive som klarar mer och ger lyft.

Det skall forsa om stäven!

Anders O förgyllde tillvaron ombord likväl som Per.


Att få vänner ombord som kan båtliv och segla gör allt enkelt och mycket trevligt. Livet ombord är enklare att leva när det alltid är varmt och skönt. Inga värmare, ingen nederbörd, skönt i vattnet, massor av trevliga människor. Ligger man dessutom på svaj slipper man Harbour fees.


Med Anders O ombord seglade vi till Teneriffa, hyrde bil i 2 dagar och hamnade på Teide, 3550 m i klart väder med stiltje. Gissa om ölen där uppe smakade bra.


På Teneriffa träffade vi Ulla och Christer som vi mötte första gången på Madeira. Av dem fick vi tips om att man kan lägga upp båten på Grenada, godkänt av försäkringsbolaget. Seglare är ett mycket generöst släkte som gärna delar med sig av det mesta. Angenämt och mycket trivsamt.


Vägen åter till Las Palmas gick via Puerto Mogan en söt liten by med smala gränder och låga hus, boganvilla i olika färger.


Anders O flög hem till kylan samma dag som Elisabeth W mönstrade på.


Nu har statusen ökat ytterligare. 2 kuttersmycken, som nu får chansen att tala om annat än motorer, vinschar, segel, LED lampor…..


Nu är vi tillbaka i Puerto Mogan efter att ha testa spinnakern igen.


Idag är det 3 veckor till start för vår segling över Atlanten och vi känner oss varma i kläderna (shorts) 26 grader i vattnet och ALLT fungerar ombord.


Vi ser fram mot att få vår erfarna besättning till Las Palmas.


Styrbjörns stora fina Logga å akterspegeln, hoppas vi många skall få njuta av….

Varma seglarhälsningar.



Annette och Anders