måndag 31 augusti 2009

Blogg 29/8

Att skriva en blogg från La Coruña är enkelt: ”Fantastico”.

Vi har blivit kompisar med El President German och hans närmaste man, som bl a bokade bord till lunchen på Yacht clubbens terrass dagen för avsegling 25/8. Service på högsta nivå.

Det började med att Anders efter ankomst till Coruña stod på pontonen och kollade förtöjningar, rigg och ordning i största allmänhet. Då kom 3 gentlemän ut på pontonen och ställde sig bredvid och tittad och kommenterade. Efter någon minut klev jag ombord. Då började de ställa frågor om båten och frågade hur länge vi skulle stanna.
Jag frågade om tips på en bra Tapas restaurang. Det kom flera förslag jämte en fråga om vi kom till vinprovningen på klubben om torsdag? Ja, hur blir man inviterad? Ligger ni här i Yachtklubben har ni en given inbjudan det vet min vän här och pekar på den äldste med Rolexklocka, han är klubbens president.

Med nyvunna norska vänner på en Najad 57, Ko-Ko, åt vi middag på klubben 2 kvällar.
Inkl. miljö, 3 rätter med drink, öl, vin och kaffe för 25 Euro är prisvärt.
Blir man dessutom bjuden på en drink hos Gräddan efterpå, är det lätt att förstå att lunchen vi blev inviterade till dagen därpå, inte började förrän efter 15.00.

Vi blev också ombedda att skriva en rad om våra äventyr i gästboken. Detta gjorde vi högtidligen i styrelserummet, som låg på ett eget plan i huset med en separat hiss….
Förutom de blå mattorna och mahognypanelen bjöds vi på öl och Tapas serverat av vitklädd kypare med axelklaffar.

Spaniens kung Juan Carlos har också skrivit i samma gästbok, fick vi visat oss. Våra spanska vänner förklarade att även Franco tillbringat sina somrar i La Coruña och på Yacht Clubben.
I dessa kretsar beskrevs han som lugn och försynt. Huruvida Franco blev ombedd att skriva i den helfranska gästboken framgick inte. Det kändes inte passande att fråga heller.


Vår tid i La Coruña blev längre än som behövdes för att vänta på reservdelar till Watermakern och varmvattenberedaren som Eric skickat med DHL. Våra grabbar Oscar och Eric ger oss en fantastisk ”Markservice” av allt det vi lämnat bakom oss.

Förutom att reparationerna tog viss tid, så hade stan stor dragningskraft, helt enkelt en mysig stad med smala gränder. Tänk en 500 meter lång gata med BARA uteserveringar, vilken puls!

Förr eller senare ruttnar man i hamn. Vi skulle vidare runt Hörnet NV Spanien med kurs som började på ca 2900 för att sedan vrida moturs och sluta på 830.

Det var som att runda Sörlandet i Norge -08 med Elisabeth och Christer. Precis dit man styrde kom vinden ifrån.
Sista biten in mot Baiona gick det dessutom trögt. Vi hade fått fisketöj i propellern. En dykare ordnades genom Yacht Clubben och han plockade upp ca 10-25 kg tågvirke (torrvikt).

Nu blir det att skaffa tuber och en PCB. Dykarkompressor är redan på plats.
Det är tydligen så att det är som beräknat, inte om utan när man får något i propellern. Våra vänner på Najad 57 fick bada redan i engelska kanalen.

Vädret har de senaste 14 dagarna varit högtryck och Gribfilerna Annette laddar ner har liknat varandra, lite vind, lite dimma, lagom temperatur och mycket sol.

Nu blir det 2 dagar vi Spanska Paradisöarna Islas Cies 6 M NV Baiona, en ankringsplats med sandstränder.

Planerna är därefter Portugal, Porto, Cascais ev. Lagos och kanske någon bra marina på Madeira innan vi når Kanarieöarna.

Soliga hälsningar
Annette och Anders

torsdag 20 augusti 2009

Blandade bilder







Viva España

La Coruna den 20 augusti

Våra dagar i St Malo var fyllda med kontakter med våra Vänner vi gjort affärer med i över 20 år.
Oscar och Anna förgyllde besöket ytterligare med både sin närvaro, sociala kompetens och Flytande Franska. Royal treatment fick vi som vanligt.

Annette, Oscar och Michel spelade golf på en fantastisk bana. Annette vann.

På väg till Brest fann vi en trevlig hamn Lezardieux, vilken kan angöras 24 timmar om dygnet, något som inte är givet med 7 meter tidvatten. Som i St Malo måste man slussa in.

Brest var inget att skriva hem om. Dessutom mönstrade Oscar och Anna av efter en trevlig vecka tillsammans ombord.

Annette som bl a ansvarar för kommunikation och säkerhet laddade ner Ugrip fil med väder över Biscaya.
Rapporten lovade max 8 m/sek. Vi tankade fullt och det innebär + 1100 l eller 1300 sjömil range.
Biscaya låg största delen helt blankt, vid flera tillfälle kunde vi spegla oss i vattnet som började närma sig 20 grader.

Stjärnklara nätter där inget ljus från land stör ger en fantastisk himmel.
Ackompanjerade av delfinerna som kommer som en kombination av torpeder och kometer, där marelden får hela delfinen att lysa.
När de hoppar upp och samtidigt andas ljudligt ger det en spöklig känsla helt ensamma långt ute på havet.

Tidiga morgonen 60 M kvar till La Coruna kom dock dimma med 30 meters sikt.
AIS, Digital Radar och C-Maps gör att man glömmer att avge mistsignal i dimman.
Vi hörde själva inga signaler, är det avveckling eller utveckling?!

Väl i hamn lättade dimman och Harbour Master lotsade in oss till bästa platsen nära Royal Nautico Yacht Club.
Vi blev uppvaktade med 3 flaskor vin från hamnen och är bjudna på vinprovning torsdag kväll (20:e)
Fredag kväll serverar Klubben buffé free of charge.
Här har både Marstrand och Sandhamn mycket att lära.
Här finns mycket att studera bl a de kulturella Tapas restaurangerna.

Nu när short och pikétröja gäller och cheddar osten är slut börjar vi förstå vad vi givit oss in på.

Nu väntar vi bara på att DHL skall leverera lite reservdelar som Oscar och Eric fixat.

I La Coruna gör det inget om vi får vänta ett tag.
Dessutom ligger vi 12 dagar före i schemat.

Allt väl ombord.

Annette och Anders

måndag 17 augusti 2009

Ostron, cheddar och segling såklart

Vistelsen i Dublin kännetecknades av sviterna efter mindre bra Ostron i Malahide.

Här kom det in ytterligare en svensk båt med destination Väst Indien. Eftersom vi inte mådde så bra hann vi aldrig bekanta oss närmre med dem.

Vi tog en spontan lay-day och lyckades fixa sjökort över Scilly-Isles.
Royal Marine Hotel från 1800-talet, med gäster förutom oss, hade haft besök av Helan och Halvan/Laruell and Hardy och Frankie Boy.
Man får en lunch och WiFee för nästan samma pengar som på Macdonalds, men i första klass miljö.

Efter Dublin levde vi riktigt sparsamt i 36 timmar för att i 10-15 m nästan på näsan 45-500 ta oss 201 M till Scilly Isles.

Vi hittade ett gatt i 1570 mellan 2 öar, Tresco och Bryher. Kargt och vackert, skummet yrde av vågorna, atlantens dyningar som slog mot de branta klipporna. Detta syntes på mer än 6 M, Islandsberg och Tjurpannan kan möjligen ge en antydan om liknande, då västan står på bra.
Lugnet i viken visade sig innehålla många bojar att förtöja i med 3 ton i botten.
Annette har blivit riktigt duktig på att fiska upp Pick up lines från badplattformen, ungefär som man överbord.
Varför heter det förresten ”Man över bord”? Ramlar aldrig damer i sjön?

Man säger ”Se Neapel sedan dö”. Vi får tillägga Scilly Isles. Här skulle Anders i Fagerhult sagt, att det är Onödigt vackert.

Man har heller inte sett en trädgård, om man inte besökt ABBey Garden på Tresco med växter från hela världen.
I välkomstdokumentet som vi fick från Harbourmaster står det att ”Harbourmaster and dogs should be kept a leads at all times”.

På den lilla ön Bryher, 72 invånare, fanns Pub och vi kunde beställa Hummer från en fiskare, till nästa dag, för att fira 1:a Augusti, 32 år sedan vi träffades.

På största ön St Marys gick vi fel till golfbanan och hamnade på en servering med utsikt över hamnen och i horisonten Bishops Rock Lighthouse. Trots sina 40 meter var de tvungna att bygga till den ett par våningar för att inte få havets skum på rutorna.
Mången Steamer Skipper har nog stått med stoppur för att stämma av om de lyckats ”Ro Hem” the Blue Ribbon dvs fartrekordet över Atlanten för passagerarbåtar.

3 Augusti dök Lizards Point upp ur dimman. Här är fler vrakmarkeringar i sjökortet än djupmarkeringar. Både vår Herre och krigen har skördat sina offer.
Vi höll oss på behörigt avstånd.
Tiden får vattnet att koka och strömvirvlarna får autopiloten ur balans. Det kan ju bero på att vi ställer ”Respons” på låg nivå för att spara el och wear and tear.
e
I Falmouth fick vi bästa platsen vi det berömda varvet Pendennis, som just höll på att leverans fixa en 100 fotare. Mycket vacker. Toe railen var så fint lackad att de höll på att fixa skydd över den…..
Vår toe rail, också i teak, blir fin av saltvatten.

Vädret inspirerar inte till utflykter. Promenad i regnet. När man hittar ett bra lunchställe är det belöningen.

I Falmouth hittade vi små riktigt bra krogar.
På Bosums Marine Shop köpte vi några småblock, för att ta hem på backstagen, vilka annars hänger och skäggar i lä, antingen i seglet eller på bommen.
Tack vare Chrille så har vi lätta backstag i PBO som går att styra, inte så mycket dö kraft.
You got what you pay for, så var det också på Pendennis, 2 nätter för under £ 100……

Goda råd är inte alltid dyra. För att kolla lasten på uthalet ringde jag Hampus på Riggarna. Han var på Shettlands öarna på någon Pub, det lät så.

Som väl insatt i vår rigg, vilken han och Mattias har helt gått igenom i vinter ställer Hampus alltid upp med goda råd.
När han frågar om allt är väl ombord, får han veta att Autopiloten är kinkig och går från Auto till Standby, en sällan trevlig överraskning Hampus skjuter frågan vidare till sin Skipper Bengt på ”Life at Extreme”, en annan Farr båt, om han har någon erfarenhet av detta.
Jodå, vi hade fukt i kretskortet i vår 7000 tangentbord och bytte detta.
Tack och lov hade vi en sådan styrenhet i reserv och med 150 M ytterligare, har vi nu kommit till Jersey utan ”Standby”. Jaget är som om rorsman somnar vi ratten…...


Än så länge har vi inte haft medvind och Gennaker, för då stiger priset på misstagen.

Det säg att det är dyrt att segla, det tror vi inte. Vad jag vet går det bara åt pengar när vi är i land….

Nu skall vi hyra en bil för att ta oss runt Jersey.

Nu är det varmt och sol precis som i går och det är 3:e dagen sedan starten som inte värmarna går. Vattentemperaturen har gått upp till 16 grader.

När Oscar och Anna kommer till St Malo får vi Internet ombord. Dels kan vi skicka enklare och kortare info. (ej bilder), dels kan vi nås och ringa på telefon.

Till frukosten idag tog Cheddar osten från Sverige slut, ett mått på att vi fjärmar oss Sverige.

Annette & Anders