söndag 11 oktober 2009

Tur att vinden är fri...

Blogg 11/10 2009

Att segla från Lagos i Sydvästra Portugal, var att lämna Europas fastland för hur länge vet vi inte. Det kände lite stort.

Telefonerna fungerade trots att vi inte såg land 25 M ut från kusten, med 450 M till nästa hamn. 450 M är för den oinvigde ca dubbelt så långt som en seglare i snitt gör på ett år.
Vi gjorde dessa M på 2,5 dygn. Halva tiden var dock stiltje eller nästintill varför motorn fick göra sitt.

Seglingen till Madeira gick via Porto Santo, en ögrupp vi tidigare inte ens hört talas om.
Ja, vi hade väl upptäckt den på radarn om inte annat….

Porto Santo ligger 25 M NO Madeira ca 2 timmar med färja från Funchal och med en fin marina. Ett ställe att rekommendera med oändliga fina sandstränder och ett tempo som gör välbefinnandet en stor tjänst, precis som de otroligt sympatiska portugiserna vi möter över allt.

Golfbanan designad av Seve Ballesteros låg som en stor oas mitt på den karga ön.
13:e hålets green tangerade nordsidan på ön och tittar man ut över det minimala staketet såg man havet bryta mot klipporna 100 meter nedanför.
Annette gjorde en bra runda på denna fina bana som får 36 hål till 2010. Åk och kolla!

I hamnen träffade vi flera svenskar, där bland annat paret Ingrid och Jonas gjorde det starkaste intrycket på oss.
I belysningen av deras projekt verkar vårt projekt blekna en del.
De seglade en Sven Yrvind designad båt, med gaffelrigg, som de byggt själva. Riggen var inte högre än vår radarstolpe.

Båten var mycket sjövärdig och besättningen mycket kunnig och samspelt. Tur var väl det då det inte fanns plats varken för fler eller någonstans att dra sig tillbaka.

Däremot har de aldrig problem eller service på toa, duschar, generatorer, inombordare, kylskåp, frysar, pumpar, hydraulsystem eller septiktankar.

Vi hade förmånen att umgås och Annette bjöd dem ombord på vin och ost en kväll. Mycket trevligt.

29/9 lämnade vi med saknad Porto Santo och lyckades tack vare den mycket trevliga hamnkaptenen där och hans kontakter, ordna kajplats i nästa hamn på Madeira.
Hans namn var Nelson och vi fick veta att han gick under smeknamnet Admiral Nelson. Kan namnet Victory på vår båt ha bidragit till att han hjälpte oss?!


Det var vissa svårigheter att få hamnplats, då seglingen ”Mini Transit” går från La Rochell till Brasilien med stopover i Funchal. Ca 60 st startande tog upp alla gästplatser i Funchal, varför ”vår” hamn Marina da Quinta do Lorde också egentligen var full.

Det blev motorgång i stiltje till Madeira och vi kunde göra svängar för att se massor, totalt 16 st sköldpaddor, som låg och solade sig i det blanka vattnet.

Eftersom resten av veckan blev både regning och blåsig var det inte mycket att skriva hem om, varför vi låter bli.

Behållningen blir istället att Per ringer och meddelar ankomst Madeira och avmönstring Las Palmas ca 10 dagar senare.

Med Per ombord vrider vinden och vi får en fantastik segling till Isla de Graciosa en ö NV Lanzarote. Det blev 265 M på 1,5 dygn. Förutom delfiner och sköldpaddor fick Annette väja för en val som låg i vägen. Man undrar vad alternativet hade inneburit.
Valen var i sällskap med ytterligare 2 st.

Isla Graciosa är en liten by med låga vita stenhus och bara sand på gatorna något som skulle varit skådeplatsen för the Good the Bad and the Ugly med Clint Eastwood.
Här gick klockorna långsamt, men på en bar vid hamnen ordnade vi kvällsmat.
Inklareringen följande dag var smärtfri. Polisen var på sjukbesök, så det hoppade vi över.

Nästa dag 8/10 använde vi förmiddagen till bad och sol i en härlig bay strax söder om hamninloppet i sjölä för de långa Atlantvågorna som rullade in i sundet mellan Isla Grasciosa och Lanzarote.

Porto Calero på Lanzarotes ostsida blev vårt nästa stopp. En jätteanläggning (privatägd) av yppersta klass, med mängder av restauranger och affärer inom hamnområdet. Bild på en av de stora ca 35 cm höga polerade mässingspollarna säger det mesta.

Då dieseln är 5-6 kr billigare på Kanarieöarna än i tidigare hamnar fyllde vi upp med över 600 liter.

På Gran Canaria har vi en ny varmvattenberedare och en ny spinnaker (ett Parasail) som väntar varför vi seglar dit på måndag (12/10).

Idag söndag är vi som vanliga turister; hyrbil, sightseeing, bad och en öl i baren. Värmen är underbar, nästan alla frukostar i sittbrunnen och massor färsk frukt.

Solen styr alltmer vår dygnsrytm. Inte minst på kvällarna då vi har som mål att komma i hamn 1 timme före solnedgång, som inträffar ca 19.30.

Seglar vi dygnsseglingar har vi förutom en oslagbar stjärnhimmel både soluppgång och solnedgång i havet.

Det är tur att vinden är fri.

Annette och Anders