tisdag 17 november 2009

Regnigt värre

Blogg 17/11

Dagen började tidigt då det regnade i ansiktet på mig, vädringsluckan var öppen, himlen likaså. Regnet avtog, men lagom till dukad frukost satte det fart igen och inte ens biminitoppen kunde stoppa regnet och vi fick snällt avnjuta frukost inombords. I båtshoppen hörde Oscar att det inte regnat så här häftigt på tolv år. En numera olycklig båtägare hade sin båt förtöjd för nära en dagvattenbrunn. Under regnet sprutat brunnen vattnet ett par meter ut från kajen och fyllde hans 5 meters plastbåt, så pass att den sjönk. I övrigt har jag och Oscar förberett nätpåsar att stuva frukt i och även varit borta i fiskebutiken och skaffat tillräckligt med drag för att fånga både Willy, Williy II, Moby Dick och Hajen i Deap Blue Sea (Den som nästa äter upp Stellan). Mums fillibabba… Vi funderar på att avboka gårdagens köttinköp och satsa helt på att vi é änna riktiga goa storfiskare. Vi ser inga problem i att bära hela matförsörjningen på våra bleka (snart bruna) axlar.
Eftermiddagen bjöd på två seminarier där vi alla deltog. Den första av föreläsningarna inkluderade både hur man förebygger olyckor och hur man efterbygger båten vid olycka. ”Lyckligtvis” deltog vi även på den andra föreläsningen där vi lärde oss segla medvind (både spinnaker, gennaker och dubbla försegel) vilket vi förhoppningsvis kommer göra hela vägen ti St Lucia. Anders sov, ägnade sig åt sin choklad i fickan samt nyvunna broschyrer från entrén. Vad vi lärde oss var dock att en atlantsegling i tid kan jämföras med 50-100 vanliga seglingsdagar och att saker då slits fortare än vad det i vanliga fall gör, eller på samma seglad tid beroende på hur man ser på det.
Sakta men säkert blir båten färdigare och färdigare inför avresan som närmar sig. Ska bli skönt att lägga loss och stäva västerut.
EL & OL
Ps. Johan Stjernberg: Ankie Bagger och ”Where were you last night” rullar på stereon för att komma i rätt atlantstämning.

Claes, Annette o Gert
Morgonen började med underbar dusch. Tänk er att gå in i en duschkabin slösa på vatten, ha en pump som suger ut allt – i vår båt- lycka är inte lätt att definiera.
Frukostar intas med youghurt, knäckebröd, juice och frukt samt linfrö för magen.
Anders och Anette blev tack vare Ebba Curmans rättrådiga snabba införskaffande av de två sista doserna vaccin i Linköping vaccinerade i vä armen. De överstod detta väl, med bara sedvanlig ömhet vid sedvanliga morgonkramar. Stort tack familjen Curman-Perers.
Gert har köpt skor, vita snabba töntskor med luft i sig. Gerts ben är så vita att de ser ut som elfenben, men han är trygg i sin manlighet trots hudfärgade strumpor. Claes har köpt bruna skor och handskar efter föredrag om brända händer och skot. Anette har köpt en creme-färgad kort kjol att ha vid inseglingen till S:t Lucia . Annars har dagen varit delvis kontemplativ med funderingar kring livet, Atilanten och down-wind sailing, dvs med vinden. En sk para-sail tycks vara ett måste, vilket Vicory Too har insett. Vi inser efter föredragen, Atilantens storhet, långsträckthet och potentiella faror –upplevelser som väntar. Vår resa kommer att ställa stora krav på balansorganen, syn, känselkroppar, muskler leder och skelett. Ett ständigt slingrande mot Väst-Indien väntar oss. ARC-organisationen är imponerande, med många orehört rutinerade seglare, entusiastiska organisatörer, samt kunniga instruktörer. Kvällen inleds med ett magnifikt åskväder till havs . Nu förbereds kvällsmat med lax, sallad och lite sovel. Country i högtalarna, hade Hasse Öhman hört detta hade han gråtit- så vacker är det !!!! Gert och Claes har också i detalj redogjort för Anette avseende höstens fester där vi speciellt diskuterade Peter Nordensborgs fest, vilka som var där, vad de sa, och i så fall varför. Anette kände som om hon hade varit med.