Tur att vinden är fri...

Blogg 11/10 2009

Att segla från Lagos i Sydvästra Portugal, var att lämna Europas fastland för hur länge vet vi inte. Det kände lite stort.

Telefonerna fungerade trots att vi inte såg land 25 M ut från kusten, med 450 M till nästa hamn. 450 M är för den oinvigde ca dubbelt så långt som en seglare i snitt gör på ett år.
Vi gjorde dessa M på 2,5 dygn. Halva tiden var dock stiltje eller nästintill varför motorn fick göra sitt.

Seglingen till Madeira gick via Porto Santo, en ögrupp vi tidigare inte ens hört talas om.
Ja, vi hade väl upptäckt den på radarn om inte annat….

Porto Santo ligger 25 M NO Madeira ca 2 timmar med färja från Funchal och med en fin marina. Ett ställe att rekommendera med oändliga fina sandstränder och ett tempo som gör välbefinnandet en stor tjänst, precis som de otroligt sympatiska portugiserna vi möter över allt.

Golfbanan designad av Seve Ballesteros låg som en stor oas mitt på den karga ön.
13:e hålets green tangerade nordsidan på ön och tittar man ut över det minimala staketet såg man havet bryta mot klipporna 100 meter nedanför.
Annette gjorde en bra runda på denna fina bana som får 36 hål till 2010. Åk och kolla!

I hamnen träffade vi flera svenskar, där bland annat paret Ingrid och Jonas gjorde det starkaste intrycket på oss.
I belysningen av deras projekt verkar vårt projekt blekna en del.
De seglade en Sven Yrvind designad båt, med gaffelrigg, som de byggt själva. Riggen var inte högre än vår radarstolpe.

Båten var mycket sjövärdig och besättningen mycket kunnig och samspelt. Tur var väl det då det inte fanns plats varken för fler eller någonstans att dra sig tillbaka.

Däremot har de aldrig problem eller service på toa, duschar, generatorer, inombordare, kylskåp, frysar, pumpar, hydraulsystem eller septiktankar.

Vi hade förmånen att umgås och Annette bjöd dem ombord på vin och ost en kväll. Mycket trevligt.

29/9 lämnade vi med saknad Porto Santo och lyckades tack vare den mycket trevliga hamnkaptenen där och hans kontakter, ordna kajplats i nästa hamn på Madeira.
Hans namn var Nelson och vi fick veta att han gick under smeknamnet Admiral Nelson. Kan namnet Victory på vår båt ha bidragit till att han hjälpte oss?!


Det var vissa svårigheter att få hamnplats, då seglingen ”Mini Transit” går från La Rochell till Brasilien med stopover i Funchal. Ca 60 st startande tog upp alla gästplatser i Funchal, varför ”vår” hamn Marina da Quinta do Lorde också egentligen var full.

Det blev motorgång i stiltje till Madeira och vi kunde göra svängar för att se massor, totalt 16 st sköldpaddor, som låg och solade sig i det blanka vattnet.

Eftersom resten av veckan blev både regning och blåsig var det inte mycket att skriva hem om, varför vi låter bli.

Behållningen blir istället att Per ringer och meddelar ankomst Madeira och avmönstring Las Palmas ca 10 dagar senare.

Med Per ombord vrider vinden och vi får en fantastik segling till Isla de Graciosa en ö NV Lanzarote. Det blev 265 M på 1,5 dygn. Förutom delfiner och sköldpaddor fick Annette väja för en val som låg i vägen. Man undrar vad alternativet hade inneburit.
Valen var i sällskap med ytterligare 2 st.

Isla Graciosa är en liten by med låga vita stenhus och bara sand på gatorna något som skulle varit skådeplatsen för the Good the Bad and the Ugly med Clint Eastwood.
Här gick klockorna långsamt, men på en bar vid hamnen ordnade vi kvällsmat.
Inklareringen följande dag var smärtfri. Polisen var på sjukbesök, så det hoppade vi över.

Nästa dag 8/10 använde vi förmiddagen till bad och sol i en härlig bay strax söder om hamninloppet i sjölä för de långa Atlantvågorna som rullade in i sundet mellan Isla Grasciosa och Lanzarote.

Porto Calero på Lanzarotes ostsida blev vårt nästa stopp. En jätteanläggning (privatägd) av yppersta klass, med mängder av restauranger och affärer inom hamnområdet. Bild på en av de stora ca 35 cm höga polerade mässingspollarna säger det mesta.

Då dieseln är 5-6 kr billigare på Kanarieöarna än i tidigare hamnar fyllde vi upp med över 600 liter.

På Gran Canaria har vi en ny varmvattenberedare och en ny spinnaker (ett Parasail) som väntar varför vi seglar dit på måndag (12/10).

Idag söndag är vi som vanliga turister; hyrbil, sightseeing, bad och en öl i baren. Värmen är underbar, nästan alla frukostar i sittbrunnen och massor färsk frukt.

Solen styr alltmer vår dygnsrytm. Inte minst på kvällarna då vi har som mål att komma i hamn 1 timme före solnedgång, som inträffar ca 19.30.

Seglar vi dygnsseglingar har vi förutom en oslagbar stjärnhimmel både soluppgång och solnedgång i havet.

Det är tur att vinden är fri.

Annette och Anders

Blogg VIII

Cascais var en positiv upplevelse.

En bestående erfarenhet var när José, tidigare återförsäljare av varmvattenberedare, hjälpte oss att beställa en ny varmvattenberedare.
Han kunde ”ALLT” om längd, bredd, höjd och kopplingar.
Artnr. och allt stämde och vi bekräftade alla data OK bra! Och leverans till marinan.
José betalade med sitt kontokort för bästa villkor.
Det som kom var däremot någon helt annan beredare.
”Ja, vi hade ingen annan i lager” säger generalagenten. Att vi ringde till Magnus på
Blue-Peter i Henån kändes förlösande. Han fixar en riktig beredare.
Staffan Asp som bl.a. byggt vår båt, är en ständigt positiv källa till info och kontakter.
Tack Staffan!

Man ruttnar i hamn och förr eller senare vill man vidare.

Nästa hamn blev Vilamoura, kanonfint enligt mångas utsago, 165 M från Cascais på Algarvekusten. Någon mer Turistico marina får man leta efter.

På morgon träffar vi en fryntlig halvt portugis/afrikan, vi frågar honom var man kan köpa bröd. Han hämtar sin bil och visar oss en supermarcado. Han tar oss även till en fantastisk fisk- och frukt/grönsaksmarknad. Jag frågade om det fanns några golfbanor i närheten, detta är golfarnas meka säger han och körde oss även dit.

Nästa dag åker vi till Victoria Golfclub, Vilamoura. Där skall spelas Masters i oktober. Behållningen var en mycket annorlunda golfrunda, Vi var helt ensamma på banan.
Vi såg inte en enda golfare…. Rundan tog 2 ½ timme. Storkar, sköldpaddor och en hel del andra för oss ovanliga fåglar var med på banan.

Nu kände vi att vi vill kunde Vilamoura, så vi bestämde oss för att segla till Lagos bara 35 M. Startade ganska sent för det var ju inte så långt.
Nu visade det sig att vi fick 15-17 meter rakt i näsan så vi bestämde oss för att gå in i en hamn som heter Albufeira bara 10 M från Vilamoura. Där var det inte mycket att skriva hem om. Därför bifogar vi en bild. Handboken talar om Legoland. Döm själv. All business is local. Vi träffade en varvsägare som tipsade oss om en fantastisk fiskerestaurang. ”Turn left after the harbour up the hill and you will find a white building. Not until you are inside you see it's a restaurant. Anspråkslös bricklunchstuk. Skillnaden var dock den att du kunde välja mellan ostron bläckfisk och 10 olika fiskanrättningar som sedan lagades a la minute.

Vi stannade i Albufeira endast över natten, för att nästa dag segla vidare till Lagos.

Lagos är en mysig marina med många ARC båtar. En fin gammal stad med gamla anor. (Slavhandel)

Fantastiska stränder med otroliga grottor, som under högvatten går att åka igenom och runt.

Laddar för att segla till Porto Santo imorgon. Gå in på www.porto-santo.com

Skall bara ladda hem en Grib fil för att se att vindarna är med oss.

Soliga varma hälsningar
Annette och Anders

Thats what friends are for

Paradisöarna (Islas Cies) som vi nämnde i vår senaste blogg krävde 1 månads pappersarbete för att besöka för ankring, då de är naturpark.

En vänlig Australiensare vi träffade på hamnkontoret hörde vårt samtal där ang. öarna och han nämnde att han just legat där i 5 dagar utan tillstånd.

Vi seglade naturligtvis dit. Vi vet nu att det går att ligga där 2 dagar… och att stanna längre vore heller inget fel beslut.
Långa härliga vandringsleder, vilka alla slutade på samma uteservering med utsikt över stränder och havet.

För att komma till Kanarieöarna går det inte att stanna i Paradiset.
Väderrapporten gav underlag för segling.
När vi lättat ankar pekade kurslinjen och vind indikatorn åt samma riktning, men åt motsatt håll. Motvind IGEN! Och det dröjde inte länge förrän också tät dimma gav oss nya utmaningar. Belöningen kom efter lunch, sol, värme, slör 8 m/sek och då åkte mössa och sockar av.

Med 8 – 9 knop kom vi i god tid före mörkret till Leixões, men efter hamnkontorets öppningstid.
Portugal är noga med skeppsdokument, men så länge vi låg vid Visitors Pontoon kunde vi gå i land.
Tänk vad telefon och VHF ger möjlighet till problemlösning. Alla är dessutom både vänliga och Mycket hjälpsamma. Vill man dessutom ha en Berth på 17,6 meter, verkar det konstigt nog inte som ett problem tvärtom.
Harbourmaster vet väl att hans lön oftast kommer från harbourfees.

Figuera da Foz blev en positiv upplevelse med bl.a. en Guide på Turistoffice som kunde en hel del om svensk fotboll i synnerhet jämfört med oss…

Med ett bra elsystem kopplade vi inte in landström direkt och väl var väl det då ett fel i landströmmen gav 380 Volt i stället för 220 Volt.
En holländare vid bryggan fick en brand i sitt elsystem.

När vi bunkrat kändes Nazaré 35 M bort, som en lagom etapp då vi kom iväg först kl. 15.

Först kom harbourmaster, en engelskman som med pipan i mun såg ut som en lolypop, Han gav oss en plats och meddelade att snart kommer Polizia, därefter registrering på hamnkontoret, därefter ny registrering hos gränspolisen och därefter dag 2, check out hos ytterligare en med axelklaffar för att få deposit och betala hamnavgift. När det tar 15 minuter att skriva ut ett kvitto och 4 ggr talat om längd på båten känns det underbart att inte ha bråttom, även om dags etappen är 65 sjömil till Cascais utanför Lissabon.

Det visade sig vara en segling innehållande mer än 65 M.
Med 4-7 m/sek i rapporten och verkligheten slörade vi hela dagen med 6-9 knop. Ca 5 M från Cascais fick vi en riktig körare på 23 m/sek, något som vår Genaker inte gillade till skillnad från segelmakaren i Marina de Cascais, som ett par ggr i veckan får in sönderblåsta segel för reparation.

Det är helt enkelt ett blåshål JUST DÄR!
Ingenting om detta i Pilot books eller i väderleksrapporten. ”Alla” i hamnen bekräftar att så är det alltid där.

Medan vi väntat på reparationen har vi handlat dykutrustning med hjälp av José.
José är technical ingeneer på Princess Cruiser Line, bjuder oss på Sightseeing, men vi nöjer oss med en tur till dykbutik.
Vi får goda råd av José och efter ett tag får vi veta att vår José har 5000 dyk timmar och är proff instruktör, jobbat med dyk på oljeplattformar och hittat diamanter i Orinocofloden.
När all dyk utrustning är inhandlad, vi var i 3 butiker, en hel dag i Lissabon, ville José testa att allt verkligen fungerade. Dykning kräver säkerhet.
Kompressorn vi nyinstallerat, är gjord för 300 Bar tryck. Dyk utrustningen är för 200 Bar.
Nu går det ytterligare 10 samtal och 2 dagar för att få detta att stämma. Vi undrar hur vi fixat detta utan vår portugisiska vän, chaufför, tekniker, dyk instruktör och som dessutom gör det ”for Friendship”?

Hela tiden händer det så mycket så att en bloggrapport knappt blir till.

Vår ambition är definitiv att skärpa oss.

Nu går kompressorn till kylen och frysen i stället för värmarna och flugsmällaren ligger redo.

Vi har nu 225 Bar i dyktuben och hoppas att använda den luften till annat än att ta rep ur propellern.

Har hyrt bil i dag för att spela golf och åka till Sintra, sen får vi se vart det blåser.

Annette och Anders

Blogg 29/8

Att skriva en blogg från La Coruña är enkelt: ”Fantastico”.

Vi har blivit kompisar med El President German och hans närmaste man, som bl a bokade bord till lunchen på Yacht clubbens terrass dagen för avsegling 25/8. Service på högsta nivå.

Det började med att Anders efter ankomst till Coruña stod på pontonen och kollade förtöjningar, rigg och ordning i största allmänhet. Då kom 3 gentlemän ut på pontonen och ställde sig bredvid och tittad och kommenterade. Efter någon minut klev jag ombord. Då började de ställa frågor om båten och frågade hur länge vi skulle stanna.
Jag frågade om tips på en bra Tapas restaurang. Det kom flera förslag jämte en fråga om vi kom till vinprovningen på klubben om torsdag? Ja, hur blir man inviterad? Ligger ni här i Yachtklubben har ni en given inbjudan det vet min vän här och pekar på den äldste med Rolexklocka, han är klubbens president.

Med nyvunna norska vänner på en Najad 57, Ko-Ko, åt vi middag på klubben 2 kvällar.
Inkl. miljö, 3 rätter med drink, öl, vin och kaffe för 25 Euro är prisvärt.
Blir man dessutom bjuden på en drink hos Gräddan efterpå, är det lätt att förstå att lunchen vi blev inviterade till dagen därpå, inte började förrän efter 15.00.

Vi blev också ombedda att skriva en rad om våra äventyr i gästboken. Detta gjorde vi högtidligen i styrelserummet, som låg på ett eget plan i huset med en separat hiss….
Förutom de blå mattorna och mahognypanelen bjöds vi på öl och Tapas serverat av vitklädd kypare med axelklaffar.

Spaniens kung Juan Carlos har också skrivit i samma gästbok, fick vi visat oss. Våra spanska vänner förklarade att även Franco tillbringat sina somrar i La Coruña och på Yacht Clubben.
I dessa kretsar beskrevs han som lugn och försynt. Huruvida Franco blev ombedd att skriva i den helfranska gästboken framgick inte. Det kändes inte passande att fråga heller.


Vår tid i La Coruña blev längre än som behövdes för att vänta på reservdelar till Watermakern och varmvattenberedaren som Eric skickat med DHL. Våra grabbar Oscar och Eric ger oss en fantastisk ”Markservice” av allt det vi lämnat bakom oss.

Förutom att reparationerna tog viss tid, så hade stan stor dragningskraft, helt enkelt en mysig stad med smala gränder. Tänk en 500 meter lång gata med BARA uteserveringar, vilken puls!

Förr eller senare ruttnar man i hamn. Vi skulle vidare runt Hörnet NV Spanien med kurs som började på ca 2900 för att sedan vrida moturs och sluta på 830.

Det var som att runda Sörlandet i Norge -08 med Elisabeth och Christer. Precis dit man styrde kom vinden ifrån.
Sista biten in mot Baiona gick det dessutom trögt. Vi hade fått fisketöj i propellern. En dykare ordnades genom Yacht Clubben och han plockade upp ca 10-25 kg tågvirke (torrvikt).

Nu blir det att skaffa tuber och en PCB. Dykarkompressor är redan på plats.
Det är tydligen så att det är som beräknat, inte om utan när man får något i propellern. Våra vänner på Najad 57 fick bada redan i engelska kanalen.

Vädret har de senaste 14 dagarna varit högtryck och Gribfilerna Annette laddar ner har liknat varandra, lite vind, lite dimma, lagom temperatur och mycket sol.

Nu blir det 2 dagar vi Spanska Paradisöarna Islas Cies 6 M NV Baiona, en ankringsplats med sandstränder.

Planerna är därefter Portugal, Porto, Cascais ev. Lagos och kanske någon bra marina på Madeira innan vi når Kanarieöarna.

Soliga hälsningar
Annette och Anders

Blandade bilder

Viva España

La Coruna den 20 augusti

Våra dagar i St Malo var fyllda med kontakter med våra Vänner vi gjort affärer med i över 20 år.
Oscar och Anna förgyllde besöket ytterligare med både sin närvaro, sociala kompetens och Flytande Franska. Royal treatment fick vi som vanligt.

Annette, Oscar och Michel spelade golf på en fantastisk bana. Annette vann.

På väg till Brest fann vi en trevlig hamn Lezardieux, vilken kan angöras 24 timmar om dygnet, något som inte är givet med 7 meter tidvatten. Som i St Malo måste man slussa in.

Brest var inget att skriva hem om. Dessutom mönstrade Oscar och Anna av efter en trevlig vecka tillsammans ombord.

Annette som bl a ansvarar för kommunikation och säkerhet laddade ner Ugrip fil med väder över Biscaya.
Rapporten lovade max 8 m/sek. Vi tankade fullt och det innebär + 1100 l eller 1300 sjömil range.
Biscaya låg största delen helt blankt, vid flera tillfälle kunde vi spegla oss i vattnet som började närma sig 20 grader.

Stjärnklara nätter där inget ljus från land stör ger en fantastisk himmel.
Ackompanjerade av delfinerna som kommer som en kombination av torpeder och kometer, där marelden får hela delfinen att lysa.
När de hoppar upp och samtidigt andas ljudligt ger det en spöklig känsla helt ensamma långt ute på havet.

Tidiga morgonen 60 M kvar till La Coruna kom dock dimma med 30 meters sikt.
AIS, Digital Radar och C-Maps gör att man glömmer att avge mistsignal i dimman.
Vi hörde själva inga signaler, är det avveckling eller utveckling?!

Väl i hamn lättade dimman och Harbour Master lotsade in oss till bästa platsen nära Royal Nautico Yacht Club.
Vi blev uppvaktade med 3 flaskor vin från hamnen och är bjudna på vinprovning torsdag kväll (20:e)
Fredag kväll serverar Klubben buffé free of charge.
Här har både Marstrand och Sandhamn mycket att lära.
Här finns mycket att studera bl a de kulturella Tapas restaurangerna.

Nu när short och pikétröja gäller och cheddar osten är slut börjar vi förstå vad vi givit oss in på.

Nu väntar vi bara på att DHL skall leverera lite reservdelar som Oscar och Eric fixat.

I La Coruna gör det inget om vi får vänta ett tag.
Dessutom ligger vi 12 dagar före i schemat.

Allt väl ombord.

Annette och Anders