Vistelsen i Dublin kännetecknades av sviterna efter mindre bra Ostron i Malahide.
Här kom det in ytterligare en svensk båt med destination Väst Indien. Eftersom vi inte mådde så bra hann vi aldrig bekanta oss närmre med dem.
Vi tog en spontan lay-day och lyckades fixa sjökort över Scilly-Isles.
Royal Marine Hotel från 1800-talet, med gäster förutom oss, hade haft besök av Helan och Halvan/Laruell and Hardy och Frankie Boy.
Man får en lunch och WiFee för nästan samma pengar som på Macdonalds, men i första klass miljö.
Efter Dublin levde vi riktigt sparsamt i 36 timmar för att i 10-15 m nästan på näsan 45-500 ta oss 201 M till Scilly Isles.
Vi hittade ett gatt i 1570 mellan 2 öar, Tresco och Bryher. Kargt och vackert, skummet yrde av vågorna, atlantens dyningar som slog mot de branta klipporna. Detta syntes på mer än 6 M, Islandsberg och Tjurpannan kan möjligen ge en antydan om liknande, då västan står på bra.
Lugnet i viken visade sig innehålla många bojar att förtöja i med 3 ton i botten.
Annette har blivit riktigt duktig på att fiska upp Pick up lines från badplattformen, ungefär som man överbord.
Varför heter det förresten ”Man över bord”? Ramlar aldrig damer i sjön?
Man säger ”Se Neapel sedan dö”. Vi får tillägga Scilly Isles. Här skulle Anders i Fagerhult sagt, att det är Onödigt vackert.
Man har heller inte sett en trädgård, om man inte besökt ABBey Garden på Tresco med växter från hela världen.
I välkomstdokumentet som vi fick från Harbourmaster står det att ”Harbourmaster and dogs should be kept a leads at all times”.
På den lilla ön Bryher, 72 invånare, fanns Pub och vi kunde beställa Hummer från en fiskare, till nästa dag, för att fira 1:a Augusti, 32 år sedan vi träffades.
På största ön St Marys gick vi fel till golfbanan och hamnade på en servering med utsikt över hamnen och i horisonten Bishops Rock Lighthouse. Trots sina 40 meter var de tvungna att bygga till den ett par våningar för att inte få havets skum på rutorna.
Mången Steamer Skipper har nog stått med stoppur för att stämma av om de lyckats ”Ro Hem” the Blue Ribbon dvs fartrekordet över Atlanten för passagerarbåtar.
3 Augusti dök Lizards Point upp ur dimman. Här är fler vrakmarkeringar i sjökortet än djupmarkeringar. Både vår Herre och krigen har skördat sina offer.
Vi höll oss på behörigt avstånd.
Tiden får vattnet att koka och strömvirvlarna får autopiloten ur balans. Det kan ju bero på att vi ställer ”Respons” på låg nivå för att spara el och wear and tear.
e
I Falmouth fick vi bästa platsen vi det berömda varvet Pendennis, som just höll på att leverans fixa en 100 fotare. Mycket vacker. Toe railen var så fint lackad att de höll på att fixa skydd över den…..
Vår toe rail, också i teak, blir fin av saltvatten.
Vädret inspirerar inte till utflykter. Promenad i regnet. När man hittar ett bra lunchställe är det belöningen.
I Falmouth hittade vi små riktigt bra krogar.
På Bosums Marine Shop köpte vi några småblock, för att ta hem på backstagen, vilka annars hänger och skäggar i lä, antingen i seglet eller på bommen.
Tack vare Chrille så har vi lätta backstag i PBO som går att styra, inte så mycket dö kraft.
You got what you pay for, så var det också på Pendennis, 2 nätter för under £ 100……
Goda råd är inte alltid dyra. För att kolla lasten på uthalet ringde jag Hampus på Riggarna. Han var på Shettlands öarna på någon Pub, det lät så.
Som väl insatt i vår rigg, vilken han och Mattias har helt gått igenom i vinter ställer Hampus alltid upp med goda råd.
När han frågar om allt är väl ombord, får han veta att Autopiloten är kinkig och går från Auto till Standby, en sällan trevlig överraskning Hampus skjuter frågan vidare till sin Skipper Bengt på ”Life at Extreme”, en annan Farr båt, om han har någon erfarenhet av detta.
Jodå, vi hade fukt i kretskortet i vår 7000 tangentbord och bytte detta.
Tack och lov hade vi en sådan styrenhet i reserv och med 150 M ytterligare, har vi nu kommit till Jersey utan ”Standby”. Jaget är som om rorsman somnar vi ratten…...
Än så länge har vi inte haft medvind och Gennaker, för då stiger priset på misstagen.
Det säg att det är dyrt att segla, det tror vi inte. Vad jag vet går det bara åt pengar när vi är i land….
Nu skall vi hyra en bil för att ta oss runt Jersey.
Nu är det varmt och sol precis som i går och det är 3:e dagen sedan starten som inte värmarna går. Vattentemperaturen har gått upp till 16 grader.
När Oscar och Anna kommer till St Malo får vi Internet ombord. Dels kan vi skicka enklare och kortare info. (ej bilder), dels kan vi nås och ringa på telefon.
Till frukosten idag tog Cheddar osten från Sverige slut, ett mått på att vi fjärmar oss Sverige.
Annette & Anders
