Caledonien Canal har många likheter med Göta Kanal, som är en Vänortskanal från samma tidsepok, start först 1820 med bla samma ingenjörer.
Vi gjorde en halv lay-day före sista slussarna och gjorde ett studiebesök dels på puben men även till Fort Williams, staden vid kanalens mynning. Vi tog bussen!!!! dit, men var eniga om att snabbt ta oss därifrån med taxi tillbaka till Victory.
21 juli hade vi återigen flyt med slussningen och kl. 07.55 åkte vi ut på havet, stiltje, sol och mycket vackert att se.
Där det var som vackrast ringer Oscar och talar om var vi är, kurs och fart. (AIS)
Vi har sällan landström, varför vi spar ström och stänger av allt inkl. AIS när vi inte är till sjöss. Från land kan man se oss på www.marintraffic.com och www.shipais.com bara nära kusten och där det finns kuststationer för AIS kommunikation.
Här gäller INTE: ”att syns man inte så finns man inte”. Vi i branschen får väl kalla AIS för ett intermittent spårämne.
Oban bjöd på förtöjning längs ett skolfartyg vid kaj, regn, nostalgi med Whiskey shopping på Oban Destillery. Vi hann även med en lunch på en fiskerestaurang med ett varsitt dussin Ostron och Scallops + mörkt öl.
Vi seglade på em i lite vind som sedan ökade till kuling och passerade vatten med nästan 4 knop ström, 35 m djupt.
Med ca 10 knop övergrund ändrades kursen 40 grader i en kokande gryta.
Väl framme vid Crinan Canal droppade vi ankare men skippade land på kvällen till förmån för en fin frukost på Crinan Hotel. Dukat bord med brutna servetter.
När nätverk för Email inte fungerar, tempot har varit högt, är det lätt att bli efter i rapporteringen. För att komma ifatt får vi hoppa över lite dock inga grund. Ägaren hade haft besök av vår kung.
22/7 sken solen och vi såg Lagavullin och Laphroaig Destilleri tvärs SB .
I hamninloppet till Port Ellen, Isaly stötte vi på den svenska båten HR 43. Eric skall vara med och segla hem den båten från Inverness.
23/7 lättade vi ankar för att segla till Bally Castle där vi intog Fish and Chips gjord på absolut färsk torsk. Marina Hotel bjöd på frukost (Björn bjöd) och vi fick in UGRIB i datorn så nu är vi säkra på När det skall regna. Man kan inte få allt för pengar, men ibland mer. Hotellet bjöd på free datauppkoppling.
24/7 kl. 20.00 får Bangor NO Belfast äntligen sin Victory. Vi slarvade med planeringen och hade tiden mot oss. Vi har nu lärt oss simuleringen som finns med både tiden, kurvor och strömmar såväl knop som riktning.
25/7 kastade vill loss redan 07.45 då vi hade 63 M till nästa hamn Malahide. Åter motvind, sen ankomst, tidvattnet på väg ut, low tide, lång forsande kanal in 2M med 2,5-4,5 knop mot. Ekolodet visade som lägst 1,9. Det var nog gräs på botten…….. Båten framför oss ca 37 fot gick på sandbanken, men kom loss. Väl i hamnen var det 3,5 meter.
Björn frågade om Victory Too kan stå på vingkölen, och det kan hon men vi bekräftar inte det. En dubbel förtöjnings lugnade nerverna något.
Vi kalibrerade offset på lodet från ”0” till +0,6 meter. Mätt börvärde dvs pos.givare under VL är 0,9 m.
En annan upplevelse var att båda navigationssystemen gick i baklås, då vi skalade upp/ner 10 ggr i rask takt med all info i displayen, blev det för mycket. Vi ringer då en Vän, Stefan Andersson, som oförtrutet genom åren och hela projektet hjälpt oss till rätta. En omstart med Factory Reset gjorde susen.
26/7 var lay-day, med golf för Annette och Björn.
27/7 08.00 mönstrade Björn av för att flyga hem Ryamattan från Dublin till Göteborg.
Alla som känner Björn vet att han lämnar en stor saknad efter sig.
Efter ett tips att gå till Howth 3 M på vägen till Dun Laoghaire för att tanka billig disel, 321 liter för 162 Euro, ger ett pris på SEK 5,50/l. En glädje som varade tills vi betalade hamnavgiften i Dun Laoghaire. I hamnbassängen i Howth var det ett stort antal Harbour seals. Stora och feta.
28/7 Vi väntar på rätt vind, W på onsdag, istället för dagen SSW.
Vi skall i land och köpa några sjökort och siktar på Scllly Island ca 200 M.
Tvättmaskinen jobbar och vi tänker ta en Pint of Smittwicks.
Annette och Anders
