måndag 25 januari 2010

Ensama i WI

Dags för en blogg

Efter 10 ofrivilliga laydays i Le Marin på södra Martinique är vi åter ute på havet.
En nervmuskelinflammation gjorde skepparen obrukbar och vår förre skeppsläkare Claes Möller fixade förtur till ortopedavdelningen på sjukhuset i Forte France. Beordrad vila och ordinerades häftiga tabletter.
Vi har seglat 3500 sjömil sedan vi lämnade Las Palmas, varav 2816 tog oss över Atlanten.
Det gjorde vi med över 8 knop i SNITT.
På ARC (Atlantic Rally for Cruisers) hade vi 200 båtar bakom oss och 15 kom i mål före oss i St Lucia, Västindien. Detta rendera i ett 3:e pris i vår klass.
14 dagar har aldrig gått så fort.
Enda skadorna var 2 kastblock och 2 lattor och Eric brände sig lite på ett löpande skot.
Det är ju fantastiskt vad 7 man (1 kvinna) kan åstadkomma tillsammans i en båt 24 timmar om dygnet i 14 dagar.
Trimma, segla, laga mat, diska, städa, tvätta, navigera, interneta, studera stjärnorna, måne, diskutera livet och berätta historier och fiska och få napp. Gert hann dessutom med att ge gitarrlektioner till Oscar och Eric. Gitarren donerade till båten.
Det finns inte utrymme att lovorda varken besättning eller segling tillräckligt på denna blogg.
Samstämmigheten om en fantastiskt positiv upplevelse är nära nog 100%.
Bara detta att segla spinnaker eller Parasailor som den heter 2000 NM.
För att inte tala om att köra rakt in i mörkret med + 12 knop utan att ha en aning om vad som är framför oss……..
Nu har vi på 2 månader serverat 400 frukostar ombord, gjort 20.000 liter vatten till dusch, dricka, tvätt och disk.
Vi har gjort 1000 koppar kaffe, 500 koppar te. Kylen har kylt 1500 öl och dricka.
För att klara detta har vi gjort av med ca 1000 kilowatt timmar.
Förutom att vi får kall öl och glass, seglar vi alltid med max navutrustning, autopilot, logg, ekolod, vindinstrument, chartplotttrar, radar, AIS, VHF, Sat com och varmvatten i duschen.
Hela båten är utrustad med LED lamport sånär som motorlanterna som ständigt lös upp spinnakern på natten.
På 2800 sjömil såg vi bara 3 fartyg, så lanternföringen var inte så viktig som spinnakern.
700 NM har vi redan seglat i Västindien sedan målgång och det är väll 200% av vad snitt svensken seglar på en säsong.
Vi strävar efter att alltid göra + 30 NM på 4 timmars vakterna.
Det enda man behöver ta på sig på vakten är en Life Tag som automatiskt larmar om du går över bord eller kryper ner i kättingboxen samt på natten gäller förstås flytväst.
Ingen fick heller vara på däck i mörker utan skepparens OK och vid rodret.
Efter att ha varit 7-8 personer ombord i 2 månader seglar vi fn ensamma efter Martinques kust med Guadelope som mål. 130 NM är ju ingenting. Vi ser alltid nästa ö även om den ligger 50 NM bort.
Tänk dig att se Skagen från Långedrag och inga grund, med stadig halvvind på 6 – 12 m/s. Det är som en stor hårtork i ett varmbad.
Tillbaka till dagsläget den 16 januari, så ligger vi på svaj i St Pierre på Martinque. Att se och höra hela byn och landskapet utan en kr i hamnavgift är skönt.
Vi seglar sedan vidare till Dominca, för att återuppleva gamla minnen från 1997.
Efter detta seglar vi till Guadelope för att hämta upp goda vänner.
Varma seglarhälsningar
Allt väl ombord.
Annette och Anders