Efter en dryg vecka med 450 NM, 5 st öar, 3 st laydays och massor av intryck, vill jag gärna dela några med dig.
Att ge sig ut på den väldiga och djupa Atlanten i 16 m/s från det mysiga, varma och nyss välkomnande Madeira, mot några okända vulkanöar ca 300 NM längre söderut skapar många känslor. För A & A är det nästintill vardagsmat och jag tror inte att de inser hur mycket sjöben, sjövana, samspel och kompetens som de har byggt upp under de många tidigare milen.
Visst tar det ett litet tag att komma ikapp.
Även om knappsegling av en enormt stor båt är enkelt (även enligt Mårtenssons), men attans så svårt om man inte vet vad och hur man ska göra.
Även om man får egen dubbelhytt med dusch och AC, samt kanon god mat direkt ur frysen eller från det färska exotiska fruktlagret, så är båten liten på det stora havet och inget står still, även om man stannar.
Även om man nästan kan se allt och alla på GPS:en, AIS:en och Radarn, men visst dyker det upp okända konturer och ljus i månskenet i den stjärnklara natten, och i gryningen kommer stora stim med delfiner som nästan hoppar ombord, och rätt som det är kommer Moby Dicks karaktäristiska stjärtfena upp rakt framför fören, så visst måste man fortfarande vara vaken och ha en viss beredskap för att både el och hydraulik skulle kunna slås ut.
Alla har väl hört Anders idiom om att ”hon” ska vara i ”mint condition” (övers: If something is in mint condition, it is in perfect condition). En ambition som fortfarande är en verklighet efter flera tusen miles, men det går inte av sig själv, utan kräver mycket kunskap, tid och resurser, något som jag också befarade, därför kommer jag även i fortsättningen att blunda när jag kommer ombord på vår egen båt. Trots det känner man en viss delad glädje när Victory Too får postiv uppmärksamhet av kännare i hamnarna, både för vad Farr står för och när de undrar om hon är från i år.
Att segla i konstant fart mellan 8-10 knop och segla ifrån sjöarna oavsett om det båser över 13 m/s eller strax under 6 m/s trodde jag var förbehållit jollar och Volvo Ocean Race, men det var vår vardagsmat! Kanske hade de tre grå och den stora 240 kvm kondomen en viss inverkan?
Att mångfalden skulle vara så stor på och mellan öarna visste jag inte, utan i min enfald trodde jag att Kanaris var ett enda stort turistparadis med grisfester på olika öar. Det finns det också, men både klimat, natur och kultur visar på stora skillnader. Hit ska vi komma tillbaka, och gärna båt- och öluffa en längre period eller många gånger – Grekland har fått en konkurrent!
Det är förvånansvärt många i olika åldrar som är ute och seglar långt och länge. Mångfalden bland alla seglare som vi mötte var stor. Tror inte att vi träffade två ”tvillingar” som hade samma bakgrund, mål och motiv utan alla hade sina högst personliga skäl, båtar och olika resurser.
Viktigast före erfarenhet och resurser verkar vara viljan och lusten. Gemensamt för de flesta är att man gärna delar med sig till andra av sina kunskaper, erfarenheter och kamratskap.
Detsamma präglade stämningen ombord på Victory Too. Att man mår bra av att vara ombord skvallrar den uteblivna skörbjuggen, viktökning och en vacker brun platina över de synliga hudpartierna om.
Att Annette har blivit vår Bettan och Anders min lillebror är en annan historia under paragraf 18.
// Per
